lokanders

Inatt drömde jag en dröm jag ALDRIG vill drömma igen; Seven och jag är nere djupt, djupt i ett stort hav. Vi håller därmed på att drunkna. Jag försöker ge Seven luft genom "mun-mot-mun". Sen kommer jag på att det är bättre att hålla fast vid den metoden och andas in och ut i Sevens lilla mun så vi båda får klara oss på den lilla luft vi har kvar i våra lungor. Vi gör detta medans vi simmar upp mot ytan. Eller, jag simmar och håller Seven samtidigt.
Ser ytan. Simmar fortfarande uppåt. Kommer aldrig närmare. Når aldrig ytan. Troligen vaknar jag sen för jag minns inget mer efter det.

Kikade i mitt drömlexikon vad detta kunde betyda. Detta fick jag fram:

Drunkna, sjunka ner; Drunknig i en dröm kan upplevas som en mardröm eller ha positiv inverkan. Att sjunka ner (som vi dock ej gjorde i denna dröm) i vatten innebär symboliskt att sjunka ner i det undermedvetnas strömmar för att få insikt. Smärtsamma känslor kring att inte få luft kan vara tidiga minnen från födelseögonblicket som kan aktiveras och bearbetas i drömvärlden. Det kan handla om att känna sig kvävd eller kringskuren i verkliga livet, att det finns ångest och svåra känslor som är svåra att förstå och bemästra. Drömmar om att drunkna kan också vara tydliga varningssignaler om att det är fara å färde i ett specifikt sammanhang.

Räddning, undsättning; Att bli räddad eller att själv rädda någon är en beskrivning av att ha genomgått en nödvändig inre process för att lösa en psykologisk komplikation - man har med andra ord räddat sig själv. Det är högst troligt att händelser i det verkliga livet har stärkt processen. Att bli räddad med helikopter ute till havs eller i en svårtillgänglig terräng är en bild av den förmåga man har att hitta viktiga saker hos sig själv som varit >>försvunna<<. Räddning ur djupa vatten kan också vara en bild av födande, särskilt om drömmaren är en kvinna.

Nä, så är det. Har helt enkelt inte haft tid att uppdatera. Har egentligen inte tid nu heller då jag måste sova!
Men lägger här upp en härlig bild på min lille plutt med en boll i byxan! <3

Japp, runt 00.00 somnade mammas plutt idag. Han har inte alls varit lika jobbig att somna på kvällen/natten nu, i några dagar faktiskt. Känns väldigt bra. De små har ju sina perioder ibland. Med gnällighet också misstänker jag? För så FORT Seven inte får som han vill blir han skitarg. Om det mesta inte går hans väg pendlar han mellan att; slänga sig rätt ner i golvet/marken, slänga sig bakåt, skrika, grina, låtsasgrina för att sen storle och klänga på mig. Jag hoppas verkligen att det bara är en period han har. Han är ju helt underbar annars!
Tänker varje dag på hur jäkla fort tiden har gått sen han föddes. Helt sinnessjukt fort.

Idag gjorde mamma och son negerbollar. Det var ju lagom roligt enligt Seven. Det mesta han gjorde var att äta och kasta. Så gullig han är! Sen fick han "diska" lite grejer i diskhon med vattnet svagt rinnande. Utan diskmedel såklart. Då har han skitkul i timmar om han hade fått! Jag tyckte att det räckte efter någon halvtimme - 40 minuter. Skitsur blev han då! Men det gick ganska fort över.
Herregud, stackars små barn. Det kan fan inte vara lätt att vara så liten och inte ha förmågan att kunna säga vad det är för fel. Ja, för Seven pratar ju inte än. Han har sagt "Mamma" några gånger men inte så mycket mer. Han pratar fortfarande sitt språk. Mumlar och har sig. Men det kommer säkert snart, talet! Han är så duktig på mycket annat så...

Mamma älskar sin plutt! <3<3<3


Sova-time! Natti!

Jajjemen, här sitter jag klockan strax efter tre på natten! Seven-plutt var väldigt svårsomnad idag på nåt märkligt sätt så han somnade för någon halvtimme sen. Han brukar i regel krypa runt i sängen fram och tillbaka tills han hittar "sin" sovställning. Efter 20-30 minuter somnar han så gott. Idag blev det lite längre. Kunde valt att gå upp och bära runt honom. Oftast somnar han lättast så. Men jag orkade verkligen inte så jag fick snällt stå ut. Så nu ligger han där med napp, snutte och sitt otroligt fina lockiga hår och sover så fint. Min lille älskling. Fan vad fin han är!
Imorgon måste vi verkligen försöka ta oss ut! Det känns som vi har varit inne i flera veckor men som tur är är det "bara" ett par dagar. Men det är fan inget sköj alls att gå ut i denna jäkla kylan, slasken och halkan som är nu. Då är det mysigare att vara inne och tända lite levande ljus när det börjar mörkna ute.

Vi tänker fortfarande på er, Cathy och Angelina!

Nä, nu drar jag. Natti!

Dammsugning är verkligen ingen lätt göra när man har en springande Seven runt dammsugaren hela tiden. Fick mig ett litet utbrott förut då jag inte pallade mer. Han drog ur sladden, la sig över dammsugaren, ryckte i sladden återigen och sprang runt och härjade. NU kan jag skratta åt det för det är ju ganska roligt egentligen men just då var det fan inte skoj. Synd på ett sätt att han inte har kvar spjälsängen i sitt rum. Jag brukade sätta honom i den då jag var tvungen att göra viktiga saker, som att dammsuga! Nu har han ju en stor jäkla säng som jag troligen aldrig behöver byta om han inte blir fetare än 120 cm och längre än 2 meter lång.
Den 10:e februari var vi på BVC och då vägde plutten 11370 g och var 81,5 cm lång! Så det är ju en bit kvar tills han växer ur den sängen.

Seven och jag var på kalas för Cathys töser Angelina och Ariana i söndags. Det dansades, skreks, slogs, revs och ramlades. Men vi hade kul ändå! Vi båda tackar för ett jätteskoj kalas!

Yepp, min plutt fyllde 1 helt år i torsdags! Helt ärligt, fattar verkligen inte var tiden tar vägen. Var det inte bara några veckor sen som jag kände av dem första värkarna? Ja men, den historian har jag ju inte berättat! Eller? här kommer den iallafall:
Tisdagen den 5:e augusti, på kvällen nån gång, vi är i garaget (som vanligt), vi sitter där man röker, utanför lägenheten. Yeye, dem HAR faktiskt en lägenhet I garaget. Och med 'dem' menar jag Ragnhild och Hasse (Kenneths mamma och hennes gubbe).
Jo, där iallafall känner jag plötsligt att jag får nån smärta i magen. Eftersom detta är första ungen vet jag inte hur värkar känns så tänkte inte riktigt att det skulle vara dags, för smärtan gick över efter en stund. Inte mer med det. Senare åkte vi hem. Somnar. vaknar vid halv fyra på morgonen, om jag minns rätt, av att jag hade skitont i magen! Går in på toa i tron om att jag var jävligt skitenödig men inget kom. Tror jag gick och la mig sen men fick ingen ro så upp igen och börjar fatta att det faktiskt ÄR värkar. Eller, det fattade jag väl på riktigt efter jag hade pratat med mamma som jag ju var tvungen att ringa. Så hon förklarade hur hon hade känt.
Ringer NÄL och säger att jag har fått värkar men systern jag pratade med tyckte jag skulle ta det lugnt och gå in och ta en dusch och sen ringa upp igen. Så det gör jag. Men lika ont i magen har jag för det! Såklart! Ringer sjuktaxi (som jag var tvungen att ta då Kenneth skulle jobba). Men den jävla sjuktaxin skulle jag få vänta på i ungefär 156 timmar!! Så jag går runt och väntar. Väntar. Väntar. Har ont. Väntar. Sen bestämmer sig Kenneth för att skita i jobbet och köra in mig istället, så jag ringer och avbeställer sjuktaxin.
Vi hämtar mamma på vägen för hon skulle, som tur var, med mig in. Väl framme röker jag några bloss på mamma cigg, vem vet när jag skulle få röka igen! Hmm, när var vi inne nu? Tror klockan var halv sex eller sex... Eller halv sju-sju? Äh, skitsam. Kommer in, dem undersöker mig och sätter band och skit på magen. Dem upptäcker att plutten min inte tål mina värkar så dem säger att bebisen måste ut inom 20 minuter. Genom kejsarsnitt då. Fan vilken chock jag fick! Blev ju inte alls som jag trodde. Först ville dem söva mig så jag börjar grina (överkänslig som man var under den tiden) och säger att jag vill vara vaken. Så dem kommer in en stund senare och säger att det är okej. Så mitt upp i chocken blev jag glad för att jag fick vara vaken när dem skulle ta ut min bebbe. Får ryggmärgsbedövning som jag har för mig gjorde fan så ont! Sen efter lite annan skit börjar dem skära och ha sig. Va skumt det kändes. (Har för övrigt inte tillbaka all känsel runt ärret ÄN!) När älskling kom ut sprang dem iväg med han direkt för han mådde inte alls bra. Navelsträngen 1½ varv runt halsen. Så jag fick se han för första gången när han var någorlunda ren och fin! Såg direkt att han var min lille Se7en! Herregud vad liten han var med sina 2550 gram och 47 cm långa kropp!
Vi fick åka hem efter en vecka med tanke på att han var så sjuk och låg på neonatalvården nästan hela tiden.
Innan man åker hem får man ju prata med en där inne om hur man mår och sånt. Vi frågade hur det hade gått om jag hade väntat på den där sjuktaxin och inte åkt in tidigare med Kenneth. Det visste hon inte. Det kunde gått illa iallafall. Så det var TUR att Kenneth erbjöd sig, annars hade jag kanske inte haft min Se7en hos mig idag... Är så glad att jag har honom. Det går inte att beskriva i ord hur mycket jag älskar den lille vilden! <3

Nu är det sovadags för Moi. Kalas för lillSjuan imorgon/idag! Natti, natti!

Mammas pojk har blivit så duktig. Han fick sitt sista mål (gröt) vid 20-tiden igår och somnade vid 21.45. DET är tidigt för att vara han! Men så vaknade plutten runt 3 på natten så fick gå upp och göra välling. Sen somnade han så fint igen. Idag vaknade han 8.45 om jag minns rätt, så jag har varit vaken sen dess. Nu sover han middag fast det känns som han sover för en hel natt igen! Tror han går in på tredje timmen snart! Men sån är han alltid när han vaknat "tidigt" på morgonen, då sover han jättelänge på dagen sen. Tror han börjar komma in i sin egen rytm nu. Det gör väl dem flesta ungar när dem är runt ett år skulle jag tro.

Har kunnat duscha i ganska normal takt idag förresten! Seven sov och Kenneth slumrade på soffan/sängen så ifall Sjuan skulle vakna fanns ju Kenneth där. Annars är det så jävla jobbigt när jag är ensam med Seven, får stänga av vattnet emellanåt för att höra om han har vaknat eller inte. Och kan för den delen inte ta den tid på mig som jag vill. Är hyperstressad nästan hela tiden. För övrigt också alltså. Om jag ska göra nåt för mig själv, t.ex sminka mig, måste det gå så jävla fort för Seven KAN ju bli grinig. Tänk vad skönt när han förstår "vänta" och "mamma är upptagen just nu" så han kan gå och leka för sig själv en stund och vänta på att jag ska bli klar.

Nä, han vaknar väl snart skulle jag tro så ska passa på att ta en cigg i lugn och ro och förbereda maten för mammas älskling! <3